Den odlade åkern vid detta storskifte var inte stor. Den sträckte sig i ett 100-150 meter brett bälte utefter nuvarande järnvägen från ”Klingas” i norr till ”John Skoglunds” i söder. Den indelades efter bykartan i Norrgärdet norr om byvägen, Mellamgärdet mitt för byn och Södergärdet längst söderut. Dessutom upptar kartan en åker rakt söder om byn kallad ”Leråkern”, samtegar i ”Nymålen” och ”Spjellen” söder och sydväst om södergärdet. Hela den odlade arealen var väl knappt ¼ del av byns som mest odlade areal på 1920 talet, innan vissa delar av densamma börjat skogsplanteras. Med det brukningssätt (tvåskifte) som tillämpades, blev det ej stor åkerareal för att försörja sex stycken bondgårdar.
Sädesslag som omnämnes är råg och korn. Humleodlingen tycks ha spelat en viktig roll för byn. Humlegårdarna är speciellt inritade på kartan och gårdsbetecknade, de har ansetts vara enskild egendom. Varje gård hade två humleodlingar, den ena intill byn den andra intill byvägen ungefär där den nu korsar järnvägen.
Åkermarken skulle nu skiftas, så att varje hemman fick sina bestämda skiften. Eftersom jordbeskaffenheten varierade och bördigheten var mycket olika för enskilda delar av åkern, beslöts att åkern skulle strukturvärderas och skiftas med hänsyn till denna värdering. Den bördigaste åkermarken ansågs ge 6:te kornet, sedan graderades bördigheten nedåt till 5½, 5, 4½, osv. ned till 21/2 korn. Till att utföra denna värdering ansågs ägarna själva mest lämpliga, ”emedan de under långlig tid hävdat marken”. Så skedde också, men utföll trots detta ej så väl. År 1786 värderades all åkermark, åkern på ”norra årvägen” som det året låg i träda skiftades och utstakades, samt tillträddes omedelbart av respektive skiftägare. För att slippa trampa i grödan på den besådda ”södra årvägen” uppsköts utstakningen av denna halva av åkern till följande år.
Då man åter samlades under hösten 1787, för att utföra denna utstakning, framkom att mellangårdsgrannarna (gästgivarna) kände sig starkt missgynnade av föregående års jordvärdering och skiftesdelning. De yrkade nu på kompensation för detta i årets delning av ”södra årvägen” eller att alla skiften, även de förra året skiftade, skulle lottas mellan hemmanen. Södergårdsgrannarna syntes medvetna om det berättigande i gästgivarnas missnöje och medgav kompensation i årets skifte av södra årvägen, men var inte hågade för ändring av redan skiftad mark, medan de under året lagt ner mycket arbete med dikning o.d. arbeten på sina nya skiften.
Söderfors representant ”Högaktad herr Bokhållare Andreas Westberher” framhöll emellertid, att de klagande själva varit med om att värdera markens bördighet, att denna deras värdering bildat grund för skiftesarealen och att de dessutom ej gjort någon erinran mot skiftesdelningen vid föregående års utstakning av skiftena. Han avslog därför helt gästgivarnas begäran såväl om kompensation som lottning. Detta blev också lantmätarens beslut, som hänvisade gästgivarna att klaga inför Häradsrätten, ”om de fortfarande kände sig onöjda”. Den södra årvägen blev så även skiftad och utstakad.
Varje hemman hade nu sin åker i två skiften, samt dessutom tegar i leråkern, nymålen och spjellen. Den hägnade ängsmarken skulle även skiftas vid detta tillfälle, men på grund av oenigheter och erfarenheter vid skifte av åkermarken beslöt byamännen att ängsmarken ”fortfarande skulle som fordom gemensamt och i sämja brukas” Den förblev alltså oskiftad, höskörd och bete delades av samtliga hemman. Åkermarken omskiftades vid Laga Skifte 1842-46, då även ängsmarkerna skiftades.
