Arbetet vid bondgården var livligt på senare delen av 1800-talet. Allt arbete var manuellt och med den aktivitet som rådde såväl på åker och äng som i skogen behövdes mycket arbetsfolk. Nyodling, dikning, slåtter och skörd som utfördes helt med lie, tröskning med slaga, kolvedhuggning och kolning, gärdselhuggning och utsättning av gärdesgårdar m.m., allt fodrade mycken arbetskraft. Inte minst gärdesgårdarna, dess längd var kilometervis och grindarnas antal legio. Det var inte bara tomter, åkrar och ängar som omgärdades av otaliga gärdesgårdar, även i gränsen mot andra byar och socknar på skogen hade mehedeborna stängningsskyldighet, 700-800 alnars gärdesgård per ½ mantal.
Grindarna voro som sagt många. Även Riksvägen avstängdes med grind. Landbonden på en av Söderfors gårdar som hade stängningsskyldighet i gränsen mot Marma över riksvägen, yrkade vid ett sammanträde att byborna gemensamt skulle underhålla grind och stolpar på detta ställe, emedan det alltför mycket betungade hans del av stängningsskyldigheten. Gärdesgårdarna kan fodra ett eget kapitel, emedan de voro ett dominerande inslag i landskapsbilden på den tiden.
