Laga Skifte 1842-46

Byn hade åren efter branden 1825 haft många ägarbyten på hemmanen och haft en till synes stillastående utvecklingsperiod, kanske till följd av skuldsättning och täta ägarbyten. Två av hemmanen hade delats och ett nytt Söderforshemman bildats av de delar som avskiljts från dessa skattehemman.

Söderfors ägde nu 1 ½ mantal av totala byns 3. Dess representant yrkade på att få all åker och ängsmark för dessa 1 ½ mtl i ett och sammanhängande skifte, för att kunna sammanslå jordbruken. Denna begäran godtogs av de övriga hemmansägarna och Söderfors fick därför sina i ett skifte från gamla byn i norr och södermyren i söder. Tomtmarken i gamla byn ingick även i deras skifts del.

För övrigt delades så att Thomssons fick åker och äng längst i norr mot deras tidigare Norrmyt-Norrskogsskifte samt sin del i Södermyren längst söderut mot Grimsarbos ägor. Därefter följde på samma sätt i ordning Hedins, Médens och Rolins skiften. Rolins tomtmark kom därvid att i väster gränsa mot tomtmarken i gamla byn, vilken tilldelats Söderfors Bruk. Rolins fick därför sin ängsmark i det kilformade skifte som bildats nott om Thomssons ängsmark mot de tidigare skiftade norrskogsskiftena.

Rudsjömossen, Högmossen och andra mossar inom den fasta skogsmarken, som blivit oskiftade 1782, blev nu även skiftade så att dei någon mån hände samman med tidigare skogsskiften.

Öar och slottor med tillhörande skogsmark i Dalälven blevo även den nu skiftade, så att varje hemman fick sina bestämda delar därav. Vissa områden undantogs för byns gemensamma behov. Sålunda skildes fäbodmark på storölandet, vissa småholmar i forsarna för laxfisket, området omkring källan, gemensamt lertagsområde där nedanför m.m.

I samband med att Söderfors tilldelats tomtmarken i gamla byn måste en del gårdar utflyttas därifrån. Lantmätare och godemän utförde en värdering av de byggnader som måste flyttas ut och flyttningskostnaden taxerades till en viss del ut på de hemman som ej behövde flyttas.

Intressant är också att se vilka material som speciellt värderas. Spik, kalk, tegel, näver od. som eventuellt måste inhandlas för reda pengar värderas särskilt, men den största materialposten (byggnadsvirket) nämns ej. Det kostar så eller så många mans eller ökepars dagsverken, att hugga, framforsla, upparbeta och inbygga. Den enda yrkesgrupp som anges är muraren. Kanske att brandförordningar föreskrev att murar (eldstäder) endast fick uppföras av yrkeslärd muraremästare.

Timmermännens arbete ingår i mansdagsverken, liksom de eventuella målningsarbetena som förekomma på en bondgård. Oproportionellt högt värderas källaren i förhållande till andra byggnader. Den måste varit byggd av vältuktad sten.

Efter utflyttning av förutnämnda gårdar och byggnader fanns i gamla byn kvar endast de båda gårdarna för Söderforshemmanen 1 och 4. Dessa sammanslogs på 1860-talet till ett hemman (nuvarande Edvin Persson) Vissa byggnader av den utslagna gården kvarstod emellertid till 1906-07 då den beboddes av en tunnbindare Lars Jonsson som där hade laggkärlstillverkning. I slutet av 1850-talet byggdes i backen söder om Edvin Perssons ett skogvaktarboställe, som kvarstod till 1919-20.